Annons

Annons

Denise Rudberg: ”Jag vill inte att mina böcker ska ha en nedsättande genusstämpel”




Annons


Författaren Denise Rudberg skriver en debattartikel för CHIC om fenomenet "chick lit" och varför hon är trött på att hennes böcker får en nedlåtande stämpel genom ordet.

Pigromaner. Tantsnusk. Chicklit. Dagboksdravel. Bekännelselitteratur. Women’s fiction. Skämslitteratur. Det är en rad rätt trista saker man har kallat böcker som skrivits av och för kvinnor genom alla tider.

Från och med att jag debuterade i oktober år 2000 med boken Väninnan valde många att sätta etiketten Chick Lit på mina böcker. Min debutroman vars röda tråd handlar om en trettioårig kvinna som befinner sig i en destruktiv och våldsam relation som hon med hjälp av en nära väninna får hjälp att bryta. Den handlade också om ätstörningar och en skev kroppsuppfattning. Den beskrev en ekonomiskt oberoende kvinna med stort socialt nätverk. Dessutom kryddat med detaljerade sexscener utifrån tjejens perspektiv och en jävla massa alkoholstinna kvällar i Stockholms nattliv. Detta innehåll ansågs alltså lämpligt att benämna som ”såna där tjejböcker” och således genusgenren Chick lit (direktöversatt till Tjej lit).

denise rudberg 2016

Denise Rudberg har tröttnat på begreppet chick lit – och dess nedlåtande innebörd.

Jag kan räkna upp en rad liknande romaner med identiskt innehåll, skrivna av män som analyserar vägen mot vuxenlivet och allmänt känslomässiga dilemman. Ackompanjerat av sex och alkohol. Dessa romaner kallas generationsromaner.

”När män skriver om hjärta och smärta är det konst. När kvinnor gör det utifrån vårt perspektiv är det ytligt och pladdrigt”

När kvinnor och män gör exakt samma saker inom litteraturen så är mottagandet fundamentalt olika. När män skriver om hjärta och smärta är det stor konst. När kvinnor gör detsamma utifrån vårt perspektiv är det ytligt och pladdrigt.

Många ställer sig frågan varför man inte vill stå för att skriva om kvinnor för kvinnor. Det gör jag alla dagar i veckan. Men jag är väldigt trött på att behöva ”reclaima” en nedsättande benämning. Det ska inte behövas. Precis som att jag anser att det är fullständigt oacceptabelt att vråla ”tjejkast” på brännbollsmatchen tycker jag illa om att man avfärdar böcker i samma anda. Och kom då inte med argumenten att det ju är du själv som väljer hur det ska uppfattas. När, i världshistorien, har ett ”tjejkast” uttalats i positiva termer? Det pågår just nu stora kampanjer runt om i världen för att råda bot på dessa uråldriga och kränkande språkval inom idrotten. Borde vi då inte försöka sprida det även till litteraturen i Sverige? Jag vill inte att mina böcker ska ha en genusstämpel som dessutom är nedsättande.

Ända sedan min författardebut har journalister som använt sig av genrebenämningen gjort ytterligare ett misstag, de har nämligen stavat fel. I säkert mer än hälften av fallen. Man har då skrivit Chic lit istället… och detta stavfel tänker jag kan vara något jäkligt bra. Låt felstavningen blir rättstavning. Låt Chic lit bli den nya genren. Viva Chic lit!

Denise Rudberg
Författare och aktuell med boken Disa, den första delen i trilogin Sthlm Queens

Läs även:
Modellens bikinibild visar sanningen bakom Instagram
Ashley Graham lanserar badkollektion i större storlekar
Bikinimärket slutade retuschera modeller – ökade försäljningen

Foto: Christopher Hunt


Annons


TAGGAR
Kommentera | Translate


Annons



Laddar